Är han inte vacker?

Skräp

Nu har jag och Brittis gått igenom alla papper här på kontoret och slängt meningslösa dokument från 2001. igen.

På något underligt vis måste jag bli serienörd av att jobba på det gär kontoret. Dilbert, Batman och Fantomen dyker regelbundet upp i mitt huvud och i bloggen och jag kände mig obehagligt mycket som sekreterarna i knasen när jag och Brittis diskuterade vår arbetssituation idag och kom fram till att vi borde kasta skräppåsen med de papper vi slängt för att inte vår kära chef skulle plocka upp dem ur den och sprida ut dem på kontoret igen.

(Sen kanske wannabe serienördigheten inte alls har något att göra med det här jobbet utan mer med att jag upenbarligen pendlar mellan att innerst inne vilja vara en väldigt nördig smal poppojke och Buffy Summers?)

Gaaah

okej. mitt jobb är soft. ibland. kanske inte då mystiska människor står i bara kalsonger på vårt lilla, lilla kontor och äter upp min och brittis egenköpta mat. och lämnar disken och soporna till oss. kanske.

Annars börjar jag fråga mig själv om jag verkligen ska gå ut i kväll? Pallar min lever ännu en hektisk vecka? Är de allt vanligare förekommande minnesluckorna ett dåligt tecken? Men sen kan man ju faktiskt hävda att baba inte riktigt är utgång, bara ungdomsgårdshäng med billig alkohol.
Och det är ju inte ohällsosamt.

pepp?

Illamående

vad är det som slutar nu?
inget inget inget inget inget.
fan

och jag vet att jag är en stor jävla rövhomogay

Minnen

riot on an empty street har förlorat en del av sin betydelse för mig. den verkar inte leva längre utan mest bestå av otroligt vackra minnen. men jag kanske har fel?

faan varför måste saker dö för?

lalalala

jorå satte.. jag är normal. gud ja.

Gissa vem?

couscous med smör. kostcirkeln går inte ihop med kontorsjobb.

30 dagar kvar

min arbetskamrat är faktskt riktigt trevlig. helt plötsligt blev det här jobbet bättre.


för övrigt är jag tydligen väldigt bra på att ha sönder saker.

det kanske är dags att ställa frågan nu?

sådana här dagar borde jag fan inte få lön.

Fan, det får ju inte bli mörkt nu. Jag gör ju allt rätt. Jag jobbar, tränar och ja - lyssnar på musik..? Och ändå blir det höst.

Back to work som jag alltid brukar säga. Fan

Lunch lunch lunch

mmm. pasta med salt. mmm

jag måste säga att jag trivs väldigt bra med att inte vara bakis

Nej

Fan, det får inte bli så. Jag kan ju inte vara en lika stor idiot jag. Hoppas jag inte har förstört något nu. Jag kanske bara missuppfattar?

inne på fjärde dagen. jag tror att jag snart är färdigmarrinerad med rödvin nu.

Du

betyder så otroligt mycket för mig
Du
har lärt mig så mycket
Du
kommer ha det så jävla bra
Du
inspirerar mig
Dig
har jag haft så otroligt roligt med
Du
är redan saknad

1 dag kvar

och jag förtränger det fortfarande.

popnigah

är det bara jag som anar vem som hånglade med en slöjdlärare på sista mettan?

jag har ju så jävla mycket känslor i mig. men det var ju det jag ville. kuken.

i gen

"Det var den näst sista natten i klubbens snart fyraåriga historia och det glädjer oss att..."

why?

Och jag som trodde att det skulle vara jättebra för mig att låta min prettosida skriva av sig på engelska, att det skulle leda till att jag i den här bloggen kunde vara en rellativt normal och sympatisk människa. Men gud nej, självklart inte. Såklart att det har lett till att jag är på g att skriva tårdrypande töntiga inlägg en gång i halvtimen. Som tur är kan man radera dom i efterhand.

För övrigt äter jag just ärtsoppa direkt ur kastrullen, det minskar ju disken med 50%!

För jävla fint altså

som vissa kanske skulle säga.

Jag måste våga påstå att jag har jävligt fina polare. Saras avskedsmiddag blev bra, och gustav och pascal måste vara dom gulligaste i världen, framförallt då de har druckit nån flaska vin mer var än alla andra och framför smöriga avskedslåtar. För jävla fint altså.

Jonis

ja.. vad kan jag säga?
inte särskillt mycket nu när jag tänker efter.

18 minutes and counting

Dåligt samvete

Varför varför varför kan jag inte koncentrera mig?
Jag lyssnar på italienska radioprogram och stalkar alla jag känner i deras bloggar.
Fan, det är skönt att vara själv, men ibland blir det dubbelt arbete att motivera sig själv att göra sakerna som ska göras då ingen har nån aning om vad jag gör.

Nu ska jag nog mailbomba gustav lite till.

?

Varför dricker jag alkohol egentligen? Då jag vet hur konstig jag blir dan efter.
Är det för att våga vara social? För att våga dansa? Våga träffa nya människor? Våga hångla? Våga vara glad? Är det för att glömma mitt riktiga liv ett tag?

Jag menar inte att mitt liv suger utan alkohol och jag vet att det är dumma frågor. Jag kommer inte skriva att jag aldrig ska dricka igen för det vill jag inte, jag vill inte minska min alkoholkonsumtion med en droppe. För alla de dumma frågorna har ett enda dumt svar:
JA

God Natt

Nu vill jag ju egentligen skriva i den andra bloggen, men frågan är om jag är för full för att skriva på engelska?

Jag har varit duktig nu i alla fall, trots att jag tappat min plånbok med mitt dyra, dyra busskort i (det finns nån sorts försäkring tror jag) så att jag inte kommer kommer kunna ta mig till jobbet imorn.
Karlar är cp, det vet jag ju sen innan, men i kväll är en av få kvällar jag lyckats inse det trots alkohol i kroppen. Bra där.