Två spontant rökfria dagar och jag kan inte andas.
Att det skulle vara så här jobbigt förstod jag nog inte? När jag tillsist lyckades somna i morse, några få timmar innan jag skulle cykla iväg till jobbet, hade jag läst ut varenda fantomentidning i min lägenhet och världens bästa bok som jag ville spara på för att slippa skiljas från det romantiserade studentlivet i stockholm på 60-talet. Och nu sitter jag på kontoret och vet inte riktigt hur jag ska kunna organisera allting, då jag varje gång jag rör för mycket på huvudet mår ganska ordentligt illa.
Det är i och för sig väldigt rättvist, det är nu min kropp blir straffad för beslutet att börja röka en gång i tiden, och att börja igen. Det är inte alltid jag fattar de smartaste besluten.
Att jag egentligen inte har några pengar att köpa cigaretter för gör ju det hela lite lättare, men fan. kukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukuk.