Och på något sätt blev jag helt plötsligt inspirerad.


Inspirerad att sluta vara emo. Eller att i alla fall njuta lite av det om det nu ska vara så.
Att ta tag lite i mitt liv; just nu håller jag på att slänga halva min garderob och det måste vara något av det mest befriande jag gjort på år, även om det har lett till att jag tyvärr har tvingat ställa mig själv frågor som varför jag fortfarande har kvar en svartglittrig tubtop (fråga inte) eller äger 22 par trasiga strumpbyxor.
Jag blev även inspirerad till att ändra färgen i den här bloggen, men frågan är om det är värt ansträngningen?
Well, back to work som jag alltid brukar säga.