Igår gick jag och lade mig vid halv nio och lyckades utan några hjälpmedel somna på en halvtimme. Och det är så fantastiskt skönt! Att gå promenader, gå och lägga sig i tid och äta frukost; alla normala pensionärsaktiviteter gör mig lugn.
Och frukosten. Nu för tiden kan jag gå omkring på dagarna och längta tills nästa morgon då jag får äta gröt eller filmjölk, även om det kanske gick till överdrift då jag klockan fyra på morgonen i lördags lagar rågflingsgröt till mig, Gustav och Calle. Som fyllemat?
I vilket fall:

Och att hon också försvinner blir väl en av de underligare sakerna under det här året.

Jag saknar dig.

Italienska radioprogram, Ulf Lundell-intervjuer och.. Kent?
Shit. Det är till och med plågsamt att lyssna på musiken på jobbdatorn, det är så mycket minnen, obearbetade minnen från förra hösten som jag inte vet om jag ska tycka om eller avsky? Sakna? Nej saknar det gör jag inte.
2006 blev ett mycket underligt år. Och vad som skulle komma hade jag ingen aning om då.

Två spontant rökfria dagar och jag kan inte andas.
Att det skulle vara så här jobbigt förstod jag nog inte? När jag tillsist lyckades somna i morse, några få timmar innan jag skulle cykla iväg till jobbet, hade jag läst ut varenda fantomentidning i min lägenhet och världens bästa bok som jag ville spara på för att slippa skiljas från det romantiserade studentlivet i stockholm på 60-talet. Och nu sitter jag på kontoret och vet inte riktigt hur jag ska kunna organisera allting, då jag varje gång jag rör för mycket på huvudet mår ganska ordentligt illa.
Det är i och för sig väldigt rättvist, det är nu min kropp blir straffad för beslutet att börja röka en gång i tiden, och att börja igen. Det är inte alltid jag fattar de smartaste besluten.
Att jag egentligen inte har några pengar att köpa cigaretter för gör ju det hela lite lättare, men fan. kukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukukuk.

Din mamma kan vara en hora som åker iväg och lämnar mig.
fan.